Allt har en början och ett slut och så även denna blogg.
Jag började med ”Livet som Maria” som en ventil under min utbrändhet och jag känner att jag har glidit längre och längre bort från det. Jag har gjort resan med alla inre tvivel och känslor för mig själv och jag har kommit ut på andra sidan. Jag har bearbetat allt gammalt som har legat och jag känner mig klar. Numera skriver jag nästan bara om Molly och jag känner inte att jag vill göra det här längre. Behovet jag hade för 3 år sedan när jag startade bloggen finns helt enkelt inte längre kvar.
Jo förresten, behovet att skriva finns kvar och en ny blogg är på G. En helt vanlig blogg om vad som händer i vår familj. Där både jag och Joakim kommer att skriva om allt stort och smått vi är med om. En blogg som jag vill ha ”frånkopplad” och börja om. Du hittar den här.
Känns jättesorgligt att säga tack och hej här och man ska ju aldrig säga aldrig… Behöver jag ventilera något så kanske det kommer ett inlägg här ändå. Jag känner ju mig själv…
Era kommentarer, omtanke och värme har varit ovärderligt för mig och jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klarat av resan utan er. Tack, ni har varit ett fantastiskt stöd!!!
Puss och kram till er alla ♥♥♥♥♥♥