Det har varit en tuff dag hittills. Idag stod jag upp hela tiden på jobbet och min kropp fixar inte att stå still i 4 timmar utan efter mindre än halva tiden fick jag kramp i båda låren och var tvungen att vila och stretcha. Så kan en helt vanlig sak bli när man har fibromyalgi… man vet aldrig när eller hur den slår till och det är skitjobbigt!
Värken gör också att jag har legat deprimerad här hemma i em och försökt vila samtidigt som hela kroppen känns mörbultad. En sån tur då att det finns vänner som kan pigga upp en genom telefonsamtal och roliga bilder på Facebook. Även om det inte tar bort värken så värmer det inom mig och det är guld värt.
Hoppas att ni mår bättre än vad jag gör idag!
LIVET SOM MARIA 